Dagen med stort D är snart passé. Idag har jag tagit farväl av mina bästa vänner Lina och Linnea som ska försvinna till USA ett år. Den här bilresan till landet har bestått av tårar. Sån är jag, när jag är ensam och tanken slår mig kan jag gråta utan stopp. Men i själva stunden, när jag står där vid avslutet får jag inte ut alla mina känslor jag har inom mig. Nu får jag ut det, men det här är bara början. Det vet jag, eftersom jag känner mig själv...